När Ron återvänt till Förenta staterna, följde han en kursplan bestående av ingenjörsvetenskap, matematik och kärnfysik vid George Washington-universitetet — dessa ämnen skulle tjäna honom väl, när han senare började sina efterforskningar i livets natur och principer. Faktum är, att han var den förste som rigoröst tillämpade västerländska empiriska metoder för att studera sinnet och anden. Han började sin forskning på universitet i så skilda ämnen som hur det mänskliga minnet lagrades och estetikens natur.

Trots att universitetet gick bortom grundläggande metodik och var en måttstock för fortsatta efterforskningar, gav det inga riktiga svar. Rentav var det som han senare skrev, “Det blev väldigt tydligt att jag levde i och hade att göra med en kultur som visste mindre om sinnet än den mest primitiva stam jag någonsin kommit i kontakt med.” Han tillade följaktligen,att “jag visste att jag skulle bli tvungen att göra omfattande efterforskningar.”

Forskningen sysselsatte honom i flera decennier, världen var hans laboratorium. Utan tillgång till bekväma “forskningsanslag” försörjde sig Ron på sin egen rosade karriär som författare, medan han studerade 21 olika raser och kulturer — från indianstammar i nordvästra Stilla Havet och filippinska Tagalos till Jibaros i Puerto Rico. (Följaktligen är han idag också ihågkommen i rullorna i den prestigefyllda New Yorks Explorers Club, där han var en medlem som bar vimpeln.)

Andra världskriget både avbröt hans forskning och verkade som en drivkraft för att utveckla en verklig teknologi för det mänskliga sinnet. Den första proceduren han utvecklade testades vid Oak Knolls marinsjukhus i norra Kalifornien, där den dåvarande kaptenen L. Ron Hubbard fick behandling för de skador han ådragit sig i strid. Hans forskningsfall var före detta fångar från japanska interneringsläger — som den medicinska världen hade gått bet på. Ändå åstadkom Ron, genom att använda embryon till Dianetikens tekniker snabbt anmärkningsvärda tillfrisknanden, i de fall han arbetade med.